Hej...

Idag är det lördag och jag har precis kommit hem. skönt med lite avlastning från att sitta inne på sjukhuset hela tiden för det är så otroligt psykiskt jobbigt..

Dock är det ju inte skönt att vara utan min lilla älskling men ibland måste jag, för att orka, detta kommer att bli en lång resa, det vet jag och däröfr måste jag försöka att ta hand om mig själv lite oxå..

Jag har suttit och funderat på vad som verkligen hänt, och jag  vet inte om jag förstått detta till 100%.. man vill väl inte förstå..

Att min dotter som växt i min kropp, som jag har uppfostrat och levt med i 4 år nästan 5. Min lilla ängel som alltid varit så busig. retsam. Filurig och som varit så hjälpsam. hon kunde gå, prata, skratta, leka, äta, Hon kunde det mesta en 4åring ska kunna. och idag kan hon INGENTING!

Jag håller fan på att gå under jorden. Jag är så hjälplös, det känns som att allt är kört, att allt är över. Jag vill ge upp. men tack vare allt stöd jag får så håller jag mig vid liv.. Jag har aldrig mått så då¨ligt i hela mitt liv.

Tidigare i mitt liv har jag tappat livsglädjen och då har jag mått allmänt dåligt.. men det är bara SKITSNACK!

Nu vet jag hur det känns att må riktigt dåligt, då man får kämpa för att stå på benen. vilket jag har haft svårt att göra då vi pratat om allt som hänt. Min kropp blir så svag och det känns som om att den bara vill falla ihop .

Jag ser kanske stark ut och många förstår inte hur jagkan vara så mogen och stark för mina 20år.

Jag lever för min familj och i första hand för min älskade dotter.!

Det enda jagbehöver är kraft för att orka. så snälla skicka det.

Önskar att gud kan hjälpa till, om de nu finns någon, men just nu tror jag på det. Gud ville ha henne tillbaka i livet, och hon kom tillbaka till mig. men hur då? såhär?

Hoppas vekligen att hon kommer tillbaka med humör, tal och så att hon blir vanliga meya igen. Att hon inte kan äta själv eller gå , det spelar ingen roll. men att kunna prata är det viktigaste!

Ahh, jag vet inte vad jag ska skriva, har så jävla mycket tankar i mitt huvud!

Jag vill tacka för att så många bryr sig och jag vet att detta berör många.

Ett extra stort tack till min älskade FAMILJ!

ÄLSKAR ER!

Önskar jag kunde spola tillbaka tiden!

För er som undrar så tar vi inte emot besök nu. Meya måste ha lugn och ro. Men vi ses snart!

 

KIKKIIII

28 augusti 2010 15:19

jag sänder jättemkt styrka josse!! tänker på er jättemkt! jag hoppas och håller tummarna för att allt kommer gå bra för dig och meya, ni fixar det här! Ni är bäst! En massa kramar från mig och Albin!

http://kikkiiii.com

Josefin Vestlund

28 augusti 2010 15:29

Tack så mycket gumman! krama Albin tillbaka från oss :)

 

Magda

28 augusti 2010 18:10

Hej Josefin.
Du ska veta att alla på Åhléns i Birsta tänker på dig och Meya och alla runtomkring er. Vi hoppas så innerligt att hon ska bli bättre. Sänder dig stora strykekramar och hoppas att du tar hand om dig.

 

ann-sofie med familj

29 augusti 2010 01:28

Sänder över jättemycket styrka till dej och bamse kramar. Tänker på er hela tiden och går in och läser vad som händer. Det här med Meya berör mej så oerhört och jag blir så glad för varje framsteg hon gör. Det går långsamt framåt och det är bra fast jag vet att du vill att det skall ske stora framsteg på en gång. Bättre långsamt än fort och det blir bakslag. Du kommer att klara det här fast det inte alltid känns så ,din gammla Meya finns där inne som du skriver Gud ville att du skulle få henne tillbaka och det finns en mening med allt fast vi inte förstår det. Man kan ju fundera vad Gud hade för mening med att göra så här mot meya och er för det som hänt er är grymt men det kommer säkert en förklaring med tiden. Krama meya från Lucas, Hannes och mej och du josefin jag är stolt över dej du kommer att klara detta kramisar

 

Eva - Linas mamma

29 augusti 2010 23:18

Josefin, om det bara fanns något vi kunde göra...
Vi tänker på er och pratar ofta om hur ofattbart tragiskt allt det här är...
Vi håller alla tummar vi kan för att Meya ska kunna tillfriskna så gott det går...
Kramar till er!
/Näsholms

http://chevroleva.blogg.se

 

izabel

30 augusti 2010 09:44

Du är bäst Josefin! Du klarar allt! Meya också! :) Ni är så stark!

 

isabelle

5 september 2010 19:02

jag blir så arg när sånt här händer. Ni är inte värd det här, ingen är värd att bli behandlad på det sättet ni blev behandlad. Jag minns att din mamma och pappa ( om jag inte minns fel) hade husvagn i berga, granne med oss. Och Meya ville alltid komma fram och klappa våran hund och hon satt där och var så busig. Så söt hon var, hon är så himla söt idag med. Jag önskar er all lycka i hela världen, trots att jag inte känner er alls så skär det så i hjärtat :(

http://www.icarlsson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sådär mina vänner! Jag Byter blogg för ett tag. får se hur länge det håller men anledningen till att jag byter är att jag lättare kan uppdatera bloggen både med bilder och text.. och det är via min iphone, som jag bär med mig överallt.. vilket gör ...

Här kan ni få ett smakprov ! http://meyasmamma.spotlife.se/ Kanske ska byta om jag gillar den :)...

Det blev en tripp till birsta idag.. Honar skjutsade ut oss till Clas Ohlson :) där köpte jag en cd-pärm och lite förvaringssaker! Meya fick en prinsesslåda som hon blev jätteglad över.. :) SEB gick vi till rusta och skulle kolla på tandkräm till Mey...

Godmorgon! Sitter nu och äter en hårdbrödmacka med skinka på och ett glas juice till de! Mummms :) Meya och jag ligger och kollar på specialagent ozo :) bästa.. Idag blir det en lugn dag med massa mys.. Vill tacka mina vänner för en mysig kväll igå...

Hej och välkommen till sundsvalls potatis! idag har vi varit och handlat gomat som vi tillagat på bästa sätt, kotlett ochklyftpotatis, sallad, gummianka, såser, smör. Men du vet vad det var gott, sen åt vi jordgubbar som vi rensat så fint, fast en de...