linda

15 februari 2011 19:18

Hejsan!.

Honär så vacker, tänkte fråga omman får läsa där du har lösen?

Josefin Vestlund

16 februari 2011 18:41

skicka ett mail till mig på facebook så får får du lösen!

kristina

11 februari 2011 16:23

Hej jag heter kristina och har 4 barn,hur klarar man av att vara så stark som ni är? ni gör ett fantastiskt jobb med Meya.Lycka till i fram tiden .kramar

Josefin Vestlund

11 februari 2011 18:27

Tack så mycket Kristina! jag tror inte att man blir så stark förrän man upplever detta!
Jag lever till 200% för min familj..! kram

Anna

3 februari 2011 12:39

Hej igen!
Jag har skrivit till dig på fb, men inget svar.
MVH Anna S

Josefin Vestlund

3 februari 2011 16:52

Opps, ska kolla ;)

se.rrina@hotmail.com

21 januari 2011 22:29

Hoppas det går bra för Meya och er, har följt din blogg sen det otäcka hände, men nu är man utestängd från mycket, så då slutar jag. Men hoppas allt går bra, o att Meya utvecklas bra, Kram till er

Josefin Vestlund

24 januari 2011 00:04

vadå utestängd från mycket ?
har du facebook ? skriv till mig där om du vill ha lösen för att fortsätta läsa?

Anna..

21 januari 2011 17:18

Hej! Jag heter Anna och finns på fb. Jag vill gärna fortsätta följa din blogg och Meyas utveckling.

kolla på Anna Sundblad (har Pippi som foto) =)

Josefin Vestlund

24 januari 2011 00:03

Hittar inte, men skriv du istället till mig!

Anna

17 januari 2011 10:04

Hej! Jag skulle gärna vilja följa din blogg om din fina tös.

MVH Anna

Josefin Vestlund

17 januari 2011 20:40

Vilken Anna ? :)

cissi

14 januari 2011 22:57

Hej, jag har följt din blogg tidigare och kommenterat ibland. Jag har saknat den nu.
Hur tänker du kring lösenord? Vem vill du ska kunna använda det?
Jag hoppas 2011 blir ett bra år för er.

Josefin Vestlund

16 januari 2011 19:56

Dom som kan visa vem dom är genom typ facebook eller så. Ej media och tv.. annars kan man få lösen :) men skicka privat meddelande till mig på facebook om du har det ?
/ Jossa

Oscars mamma Marie

5 oktober 2010 12:16

Hjärtstoppet beror på ett dolt hjärtfel som ingen visste att han hade och ingen kan identifiera. Det första vi fick veta var att hjärtstoppet varade i 40 minuter. Läkarna är nu osäkra. Han är för bra. Men vi vet att när ambulans kom till dagis hade han ingen puls och vi vet att han var utan puls när han kom in till sjukhuset. Alltså, ca 40 min glapp på andningen. Frågan är om hjärtat har kommit igång i mitten och ingen märkt i all panik eller om det slagit baklänges ... Vi får aldrig veta, det enda vi kan kämpa för är förbättring och utveckling.

Syncenter och de delar av hjärnan som styr motoriken (jag vet inte vad de heter - Lillhjärnan?) var mest skadade. Känner inte igen termen basala ganglierna (men å andra sidan orkade jag inte ta in all fakta kring skadorna – jag försökte hålla fokus framåt/ uppåt/ bättre).

Inga kramper. Väldigt slapp i kroppen. Som en trasdocka med armar och ben som sprattlade i ofrivilliga rörelser (spastiska?). Han hade ingen kontroll över sin kropp. Ena handen var krampaktig. Blir mer och mer normal i muskeltonus. Jag ser på filmen att Meya är stel – kanske kan hon bli mindre och mindre stel?

Vi kämpade hårt med att få Oscar att skratta varje dag. Sjöng Pippi med kiss/bajs-text (stackars tonårsflicka som låg i samma rum).

Ta nu en dag i sänder. Kramar!

Josefin Vestlund

8 oktober 2010 13:42

vi provar oxå med lite bajshumor, och skojar en del, får se om vi får reaktioner på det, ibland köänns de så, ibland inte.. =/

Oscars mamma Marie

6 oktober 2010 11:46

Josefin, du ska INTE ha panik för att du inte hinner svara. Ett av de bästa råden jag fick de där första kaotiska dagarna var att inte vara sambandscentral för all information. Jag utsåg en vän som jag ringde till med info och sedan höll min vän kontakten med de andra i min närhet. Du har bloggen som en sådan sambandscentral. Bra tänkt!!

Ditt fokus ska vara på Meya och dig själv (och din övriga familj). Resten av omvärlden måste nu ha förståelse för att du måste få luta dig mot dem ett tag framöver. Du måste få energi av dem. En tid framöver kommer det att vara så. Inte för alltid men just nu behöver du energi så att du kan föra över energi till Meya. Hennes hjärna måste läka så långt som det bara är möjligt (och kom ihåg, ingen vet hur bra hon kan bli).

Jag skulle inte ha skrivit till dig om det hade varit för mycket för mig. Jag vet var mina gränser går.

Jag läser dina inlägg och tittar på dina bilder. Om jag har några tips angående det ni gör med Meya så skriver jag. Du tar till dig tipsen om du tycker att de passar. Resten struntar du i. Känns det ok?

Har du frågor så ställ dem i bloggen, så svarar jag om jag har någon erfarenhet av det.

Kom ihåg: Det är bara du som känner Meya och det är du som vet vad som är bäst för henne.
Lycka till med operationen. Kram!!

Josefin Vestlund

8 oktober 2010 13:41

Tack för alla bra tips!

Oscars mamma Marie

6 oktober 2010 11:09

Detta inlägg skulle ha kommit innan det om synen.

Hjärtstoppet beror på ett dolt hjärtfel som ingen visste att han hade och ingen kan identifiera. Det första vi fick veta var att hjärtstoppet varade i 40 minuter. Läkarna är nu osäkra. Han är för bra. Men vi vet att när ambulans kom till dagis hade han ingen puls och vi vet att han var utan puls när han kom in till sjukhuset. Alltså, ca 40 min glapp på andningen. Frågan är om hjärtat har kommit igång i mitten och ingen märkt i all panik eller om det slagit baklänges ... Vi får aldrig veta, det enda vi kan kämpa för är förbättring och utveckling.
Syncenter och de delar av hjärnan som styr motoriken (jag vet inte vad de heter - Lillhjärnan?) var mest skadade. Känner inte igen termen basala ganglierna (men å andra sidan orkade jag inte ta in all fakta kring skadorna – jag försökte hålla fokus framåt/ uppåt/ bättre).
Inga kramper. Väldigt slapp i kroppen. Som en trasdocka och med armar och ben som sprattlade i ofrivilliga rörelser (spastiska?). Han hade ingen kontroll över sin kropp. Ena handen var krampaktig. Blir mer och mer normal i muskeltonus. Jag ser på filmen att Meya är stel – kanske kan hon bli mindre och mindre stel?
Vi kämpade hårt med att få Oscar att skratta varje dag. Sjöng Pippi med kiss/bajs-text (stackars tonårsflicka som låg i samma rum).
Ta nu en dag i sänder. Kramar!

Josefin Vestlund

7 oktober 2010 21:28

jag vet inte vad jag ska säga, men de du skriver gör mig stark på något sätt!
Intressant att läsa de du skriveroch omde somhänt er, även fast ja önskar att de inte hänt!

kramr