Diana

23 september 2010 23:27

Hej Josefin!

Jag vet inte om du vet vem jag är men vi gick på västermalm samtidigt (OP). Jag bor inte längre i stan utan har flyttat till Göteborg. Din historia har alltså sökt sig ända hit ner.

Vi har aldrig direkt pratat med varandra men jag kände ändå att jag ville lämna en kommentar, en liten tanke, även om den i nuläget inte tar dig så långt.

Jag kan för allt i världen inte föreställa mig vad du/ni går igenom..
Men jag tycker att detta är förfärligt, allt som hänt och att det är sån jävla skam.. Allra helst när jag själv jobbar inom vården. Jag vill bara tala om för dig att Du är så fruktansvärt STARK och du är DUKTIG. Jag hoppas och ber för att din dotter en dag ska komma tillbaka till "sitt rätta jag", även om hon är lika mycket värd som hon är.

Styrkekramar till dig!!
/Diana

Josefin Vestlund

28 september 2010 07:46

Tack Diana, jag vet vem du är:)
ja det finns inga ord som beskriver det som hänt. Tack, jag kämpar på och det gör min lilla kärlek oxå! kram

Marie

24 september 2010 12:04

Önskar er LYCKA TILL nere i Uppsala! Vad är det för op hon ska göra?
Vad roligt att höra att hon börjat göra egna rörelser, det verkar ju hoppfullt!
Min Ronja har verkligen blivit "tagen" av Meyas historia och hon pratar om det nästan varje dag. Detta trots att dom inte verkar ha varit sådär riktiga "lekkompisar" på dagis tidigare...
Hon har iallafall gjort flera brev och teckningar till Meya hemma och jag har hört att dom även gjort det på dagis. Det är härligt att se att barnen är så empatiska!
Stor kram till er alla och som sagt, lycka till med allt som kommer hända nu framöver, det lär säkerligen bli mycket träning för er!
/Marie (Ronja och Selmas mamma)

Josefin Vestlund

28 september 2010 07:44

Hej Marie! Hon ska få en PEG-sond
En knapp i magen eftersom att hon har behovet av sondmat och problem med kräkningarna.
Otroligt hur barn blir. vad gullig hon är!
Tack så mycket, jag hoppas oxå att allt går bra hör nere!

Linda

26 september 2010 10:44

Hej!
Jag har varit här inne och läst lite för någon vecka sedan. Jag tyckte det var jobbigt för jag har varit in två gånger med min dotter, och de har sagt att de inte kan göra något innan man kommit in 3 gånger. Tur att min läkare skrev ut Airomir och Pulmicort så vi hade det hemma och har kunnat klara oss flera gånger från att åka in. Men i Lördags förra veckan blev hon lite förskyld och nös men inte så farligt. På söndagen puffade vi henne och bara ett par timmar senare var hon JÄTTE påverkad i andningen. 1177 var inte till mycket hjälp. Vi hade ju inte fått någon info om hur man intensivbehandlar bara hur vi gjorde om hon fick förkylning. Vi har en bilresa på 40-50 minuter. Väl på sjukhuset efter många om och men, kom vi att bli inlagda över natten och väntar nu på tid till barn för att utreda ordentligt om det "bara" är infektions astma eller finns allergi bakom oxå. Jag pratade med en sköterska på barn avd vi låg på om er men hon hade inte hört talas om er. Det skrämmer mig som förälder till ett barn med astma. Trodde att om något så stort hände borde det gå ut till alla berörda så de måste se över sina rutiner. Som sagt jag kan bara gissa hur du har fått kämpa och sörjt. Jag har den senaste veckan tänkt på er och tackat min stjärna för att vi hade tur.... Och som jag sa till barnavd att jag hade haft det jätte bra hos dem men att jag hoppades att jag aldrig mer skulle behöva komma till dem! Kan bara skicka dig en kram och hoppas att ni kommer att få se framsteg nu när ni kommer till Akademiska. Lycka till!!

Josefin Vestlund

27 september 2010 20:35

hej, tråkigt med det som hänt, astma är inte kul :/ hur att det gick bra till slut, var ni inne på sundsvalls sjukhus?
Dom kanske valde att inte säga ngt p.g.a sekretess?! vet inte... hoppas dom kan utreda! kram

Oscars mamma Marie

30 september 2010 12:43

Klart det är egna rörelser! Sånt vet du som är Meyas mamma!