Hejsan!

Nu sitter jag hemma i lägenheten och det är för första gången på snart 6 veckor, så otroligt overkligt och jobbigt det känns, att inte få ta hem min älskade dotter. det gör så ont i hjärtat så de går inte att beskriva.

Jag och älskling har varit till mamma å thomas och ätit mat. Grillat. jättegott och gud vad uppskattat. verkligen vad jag behöver just nu.

dagarna för oss på sjukhuset går så himla fort samtidigt som de känns som en evighet. och känslor och tankar som man har haft sen allt hände, och som har kommit upp under tiden man varit på sjukhuset.

Hade detta kunnat undvikits?

Ja, det tror jag till 110% att de hade kunnat. Och dessutom så har flera läkare höllit med om att de aldrig hade hänt om hon åftt hjälp i tid.

Dessutom så håller all annan personal med om det.

Tänker man logiskt så är det så.

nej nu ska vi åka tillbaka till sjukhuset, Theres är med Meya som sover sött!

Godnatt!

Kärleksvisan!

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, Jag går bredvid dig.

Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Ja jag ska älska dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
För du betyder allt för mig.