Jag är stark, det säger alla, jag känner mig inte stark men blir så stolt då alla säger det till mig..

Mycket har hänt i mitt liv på sista tiden. en stor omställning efter den tragiska händelsen...

Jag som förälder måste ta många viktiga beslut angående framtiden..

Vi ska till folke bernadotte hemmet vecka 39 och 40 som ligger i Uppsala.

Där ska hon få intensivträning.

Varje dag får hon ett schema som är mellan 9-17 varje vardag. där hon kommer att träffa läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterateut. logoped och psykolog.

Efter dessa 2 veckor så kommer vi att åka hem och förhoppningsvis får vi komma hem HEM. men det är bara om allt är anpassat i hemmet. och där finns det många frågetecken. Hur ska det anpassas och vilka hjälpmedel behövs. kan vi ens bo kvar?

Hur stort måste vi bo?

Ska vi skaffa en större familj så måste vi ju planera in det nu så att vi handikapp anpassar i en större lägenhet/hus..

Vart vill vi bo? hur kan vi bo ?

Bil ? måste vi köpa en ny ? ja givetvis, men kan vi ha kvar den gamla eller ska Honar gå till jobbet ?

Vem bekostar allt ?

DET VAR FAN INTE VÅRT FEL ATT DET BLEV SÅHÄR!

Så fan den som ställt till detta kan ta å hjälpa till!

EN SAK TILL HAR HÄNT!

PAPPA, kära pappa..

Då christina ringde så trodde jag att du låg där nära döden :(

Dock så hade de inte kunnat varit så långt ifrån.

Jag ska berätta..

Söndag den 22/8 så skulle pappa fixa något tak på deras sommarhus och då han skulle sätta fast den sista brädan så höll han i stegen och inte i hustaket så han tröck sig ifrån huset och ramlade 2 meter ner och slog i ryggen. han småsprang in och la sig på golvet och tog fort 5 alvedon.

Kvellen slutade med ambuland till akuten och SMÄRTA! Måndag morgon fick jag veta allt och sprang bort till pappa på hans avdelning och han hade hur ont som helst men var helt borta i skallen av allt morfin..

under den natten så gjordes en röntgen och på månadagen gjordes magnetröntgen för att kunna avgöra hur det var.

Svaret på smärtan fick han och han hade en frakur på den översta ländryggskotan. HELT AV

han får nu ligga med en ställning som håller ryggen stabil och han får vaa uppe och gå, och den akuta smärtan har lagt sig lite..

Idag togs enny röntegbild för att se om kotorna tröck på varandra.men de gjorde dom inte än och de betyder att det inte blir någon operation i nuläget! SKÖNT.. Påmåndag till veckan tas enny bild för att se hur de ser ut och har de inte tryckts ihop så blir de ingen operation! Jättebra

Älskade pappa, du hade tur, i all otur!

Jag förstår att du tycker att det är jobbigt att inte kan träffa Meya, men de kommer en dag en plats och en tid då ni kan träffas igen.

Det kommer att ta 3 månader för Ryggen att läka igen! Pappa, kämpa på!