Jag har ju lovat att jag ska skriva om vad som hände den dagen allt gick så fel och detta gör jag nu!

Söndag den 11 Juli 2010

Meya är 4 år och har sedan 1,5års ålder en känd förkylningsastma och en känd allergi mot katt.
Fredag den  9 Juli började meya få hosta och hon blev allt mer tät. Hon skulle sova hos gammelmormor eftersom att jag skulle jobba natten. Natten gick hyffsat bra och hon fick medicin några gånger på natten men dagen efter var hon ute och lekte i lekparken och var hyffsat pigg och glad trots sin astma som fortfarande fanns kvar.
Meya kom hem till oss på lördag eftermiddag och då var min man hemma, jag jobbade natten och kom inte hem förän kl 3 på natten mot söndag.
Redan då hade hon fått ganska mycket medicin och kom inte riktigt till ro.

Kl  10.00 på söndagsmorgon den 11 Juli bestämde jag mig för att åka till akuten efter ett samtal med min mamma som handlade om att jag inte visste om jag skulle åka till primärvården eller om jag skulle åka direkt upp på akuten, men mamma hörde på låmga vägar att det inte var bra och då sa hon att vi skulle åka upp till akuten på engång. Vilket vi gjorde så vi var där ca 11 och anmälde oss i receptionen. Kort därefter så fick vi komma in på ett rum där en sköterska/undersöterska tog en saturation som låg på 94, och så frågade hon lite halvsnäsigt om varför vi inet hade åkt till primärvården först. Hon fick svaret av mig att jag själv bedömde hennes tillstånd som så såligt och på grund av hennes smärta i magen att hon skulle in på akuten. Okej jag ska kalla på barnläkaren. Och så gick hon ut.

Efter ca 40-45 minuter så gick jag ut och frågade om dom hade ringt till barnläkaren då meya legat och skrikit efter doktorns medicin då hon själv vet att det bara är den som hjälper.
Till svar får jag att hennes kollega ringt läkaren och att han hade mycket att göra på avdelningen och att vi ändå inte hade högsta prioritet, sen så fanns det 3 barn före meya som skulle få hjälp och att det kunde ta hur lång tid som helst, men vad ska jag göra då om vi inte får någon hjälp på frågade jag. Ska vi behöva åka ner på primärvården bara för att få hjälp. Dom svarade att det var bättre då ingen hjälp fanns at få just då. Vi hade inget val. För vi fick ingen hjälp, så vi åkte till primärvården i Sundsvall.

Väl nere på primärvården så ringe ag på klockan och sa att jag hade min dotter som var sjuk och hade svårt att andas. Vi fick komma raka vägen in och säga vilka vi var och hennes patientbricka lämnade jag till dem, precis då vi skulle in till undersökningsrummet så började meya ayy spänna sig och ”småkrampa” och sköterskan försökta att inhalera något(jag tror det var adrenalin)
efter 5 sek så var masken för liten för hennes anskte och hon skulle byta. Hon bytte och hann inte inhalera mer än 20 sek innan hon sprang iväg för att hämta en adrenalinspruta. Hon visste inet alls hur man gjorde med denna och försökte flera gånger att hårt trycka den mot meyas ben. Inget hände och hon försökte läsa på sprutan och till slut så slog hon den hårt mot benet då det funkade. Hon krampade då. Och hon började att tuppa av, vi sprang i ilfart in till rummet intill där de fanns syrgas som hon fick inhalera. Hon hade precis kissat ner hela sig och började att tugga fradga.
Pang sa det och abulansen var där. En man tog henne ur mina armar och sprag ut mot abulansen och jag efter. Min man tog bilen efter.

Vi åkte med sirener och blåljus in till akuten och färden kändes som en evighet.  Under färden så frågade abulansföraren omd e gick bra bak, och då vi hade ca 1,5 minut kvar till akuten så svarade han att du måste skynda dig. Uppe på akuten så vart Meya precis medvetslös och de lade henne på en bår och sprang i ilfart in till intensivvårdsavdelningen  och under tiden så hann hennes hjärta sluta slå. Dom drog in Meya på akutrummet och en sköterska följde mig in till någon anhörigrum som var pyttelitet. Jag minns att under färden till akuten så hann jag ringa till min mamma så hon åkte på en gång till akuten. Min man Honar (meyas styvpappa) kom dirkt efter mig. Där i rummet  satt vi i nästan 1 timme då någon sköterska kommer och säger att prästen är på väg, vadå prästen skriker jag är hon död? Oj nej jag vet inte svarade sköterskan men vi har ingen kurator på helger så jag ringde därför prästen. 
efter 2 LÅNGA timmar så kom en läkare in som var barnläkare. Den läkaren som inte hade tid att komma första gången vi var på aktuen.
Han berättade att Meyas hjärta hade stannat vilket vi inte visste om innan och jag frågade om hon levde. Han svarade att hon levde men att hon ligger nedsövd i respirator och att de tog ca 15-20 minuter att återuppliva henne.
Vi visste att hon var svårt sjuk men fick inte veta mer än att man den 11 Juli startade en kylbehandling av kroppen för att hjärnan skulle få vila och återhämpa sig så mycket som möjligt och som skulle fortsätta på akademiska sjukhuset i Uppslaa, så meya flögs dit och landade ca 22:40 och vi kom någon timme efter med Taxi.
Kylbehandlingen forsatte på akademiska sjukhuset i uppsala och hon var nere 33 grader.
denna behandling varade i 2 dygn och därefter så började man under 12 timmar att sakta värma upp henne.
den 13 Juli fick hon en tryckmätare som skulla mäta av trycket under hennes uppvärmning av kroppen. (Codman)
den 14 Juli började man värma upp henne. Och samma dag gjordes en CT-röntgen av hennes hjärna . Ingen skada kunde man se.
Meya hade feber och några dagar gick och man ville inte göra en Magnetröntgen förrän hon var feberfri, men den 19 Juli var det dags. Den röntgenundersökningen visade på skador efter syrebristen som finns i basala ganglierna. Och EEG-undersökningen visar tecken på kramper.
Man satte in krampmedicin mot hennes kramper och den 20 juli sövdes meya me med Pentothal som är ett sömnmedel, hon var djupt nedsövd i pentokoma så att hjärnan inte hade energi till att arbeta på något sätt.
lördag den 24 Juli stängdes Pentothalet av helt och hon ligger nedsövd med tub i halsen och andas via respiratorn. Den 28 Juli sattes en tracheostomi in i Meyas hals och meya hade under de 2 senaste dygnen andats själv men via respiratorn.
den 29 Juli så kopplades Respiratorn bort från Meya och hon kunde andas via trachen helt själv.  Man kunde då suga slem via den. (precis som man förut kunnat göra via slangen)

Meya har haft väldiga muskelspänningar och har fått baklofen.  EEG visar ingen tydlig epelepsi men visar att hon är sänkt av skadan.
Måndag den 9 Augusti på barnneurologavdelningen så märker jag själv att Meyas trach är ute ur henne och hon andas jättebra själv och syresätter sig bra.  Doktor Gunnar kommer fort och tittar och ser att slängen som varit ner i Meyas hals är torr och måste ha varit ute ett bra tag, samt att hennes sår på helsen redan dragit ihop sig självt. Så ingen trach behövdes mer.
dagarna efter detta har vi kämpat med sjukgymnastik, fått hjälp av arbetsterapeut med skenor och rullstol, och även fått stå på tippbräda. Meya är väldigt dämpad men vi kämmer att hon reagerar på då vi pratar med henne och de känns som om att hon stundvis ser oss eller att något rör sig kring henne. Hon gnyr som en litet bebis och ligger och småpratar hela tiden, hon har haft feber jättelänge och får antibiotika. Men nu har febern börjat släppa och idag är det den 12 Augusti 2010.

 

Marie

12 augusti 2010 14:10

Kämpa på!
Håller alla mina tummar och tår för att Meya blir bättre snart!
Kramar från Marie (Ronja och Selmas mamma)

 

ann-sofie med familj

12 augusti 2010 16:19

Du är en otroligt stark människa josefin jag beundrar dej som orkar skriva och berätta om det som hänt. följer er dagligen via FB och även här och jag blir så glad för varje framsteg meya gör hon är värkligen en riktig kämpe och hon kommer att ta sig igenom detta också fast det kanske tar lite tid men hon är en tuff tjej din meya.

 

Tina

12 augusti 2010 17:11

jag kan inte annat än att hålla med, ni är verkligen jätte starka allihop! jag tänker på er.

Josefin Vestlund

14 augusti 2010 17:45

Tack Tina !

 

sandra

14 augusti 2010 14:34

Sjukt gripande text, du är riktigt stark som orkar skriva om det. Meya är en kämpe och det har hon verkligen bevisat!

http://nnylund.blogg.se

Josefin Vestlund

14 augusti 2010 17:45

Tack, man måste vara stark, för det är nu det nya livet börjar och det är nu vi måste kämpa och hjälpa meya som mest! Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sådär mina vänner! Jag Byter blogg för ett tag. får se hur länge det håller men anledningen till att jag byter är att jag lättare kan uppdatera bloggen både med bilder och text.. och det är via min iphone, som jag bär med mig överallt.. vilket gör ...

Här kan ni få ett smakprov ! http://meyasmamma.spotlife.se/ Kanske ska byta om jag gillar den :)...

Det blev en tripp till birsta idag.. Honar skjutsade ut oss till Clas Ohlson :) där köpte jag en cd-pärm och lite förvaringssaker! Meya fick en prinsesslåda som hon blev jätteglad över.. :) SEB gick vi till rusta och skulle kolla på tandkräm till Mey...

Godmorgon! Sitter nu och äter en hårdbrödmacka med skinka på och ett glas juice till de! Mummms :) Meya och jag ligger och kollar på specialagent ozo :) bästa.. Idag blir det en lugn dag med massa mys.. Vill tacka mina vänner för en mysig kväll igå...

Hej och välkommen till sundsvalls potatis! idag har vi varit och handlat gomat som vi tillagat på bästa sätt, kotlett ochklyftpotatis, sallad, gummianka, såser, smör. Men du vet vad det var gott, sen åt vi jordgubbar som vi rensat så fint, fast en de...